WEB3 FÖRKLARAT: IDENTITET, ÄGANDE OCH APPLIKATIONER

Vad är Web3? En konceptuell översikt

Termen "Web3" hänvisar till en föränderlig fas av internet som syftar till att flytta digital makt från centraliserade auktoriteter till individer. Snarare än en företagsägd webb föreställer sig Web3 ett system där användare har större kontroll över identitet, data, digitala tillgångar och onlineinteraktioner.

För att förstå betydelsen av Web3 är det bra att jämföra det med tidigare versioner av internet:

• Web1 (1990-talet–början av 2000-talet): Statiska webbplatser där användare till stor del konsumerade innehåll. Få interaktiva element, där de flesta användare agerar som passiva läsare.
• Web2 (mitten av 2000-talet–nutid): Användargenererat innehåll och social interaktion dominerar. Stora teknikföretag samlar dock in och tjänar pengar på användardata och kontrollerar nätverksaktivitet.
• Web3 (framväxande): Web3 är utformat med decentraliserade tekniker och flyttar äganderätt och kontroll tillbaka till användarna, vilket gör att de kan hantera digital identitet, äga innehåll och interagera via decentraliserade protokoll.

Web3 bygger på tekniker som blockkedja, kryptografiska nycklar och decentraliserade nätverk. Det är inte en enskild produkt eller ett enskilt företag, utan snarare ett konceptuellt ramverk och ett nytt paradigm för att bygga onlinesystem.

Låt oss utforska de primära komponenterna som definierar Web3: identitet, äganderätt och den nya generationen av decentraliserade applikationer.

Hur Web3 omtolkar digital identitet

I Web2 loggar de flesta användare in på onlineplattformar med centraliserade inloggningsuppgifter – vanligtvis en e-postadress och ett lösenord som hanteras av en specifik tjänst (t.ex. Google, Facebook). Denna modell ger tjänsteleverantörer full auktoritet över din åtkomst. Det innebär också att din digitala identitet är fragmenterad över webbplatser och kontrolleras av tredje part.

Web3 introducerar konceptet med självövervakande identitet. Denna metod gör det möjligt för individer att skapa, hantera och använda digitala identiteter utan att förlita sig på en enda auktoritet. Kärnan i detta är kryptografiska tekniker:

• Offentliga och privata nycklar: Användare har en privat nyckel (hemlig) och en offentlig nyckel (delad öppet). Tillsammans autentiserar dessa användare och möjliggör säker, lösenordsfri inloggning och transaktionssignering.
• Decentraliserade identifierare (DID): Dessa är portabla, verifierbara identifierare som existerar oberoende av något centralt register. Individer eller organisationer behåller kontrollen.

Med hjälp av en Web3-plånbok (t.ex. MetaMask, Ledger eller en decentraliserad identitetsplånbok) kan individer autentisera sig mot appar, signera dokument eller bekräfta transaktioner med sina kryptografiska inloggningsuppgifter. Den viktigaste skillnaden ligger i ägandet – användaren innehar de digitala nycklarna, inte tjänsteleverantören.

Detta leder till två stora fördelar:

• Portabilitet: Digital identitet blir konsekvent över plattformar. Användare kan navigera i olika tjänster utan att avstå från kontrollen över sina inloggningsuppgifter.
• Integritetskontroll: Datautlämnande blir selektivt. Användare kan välja vad de vill dela och med vem, med hjälp av tekniker som nollkunskapsbevis för att verifiera fakta utan att avslöja underliggande data.

I praktiken kan detta innebära att man använder en enda plånbok för att logga in på flera Web3-tjänster eller bevisa sin identitet i bank- eller utbildningssammanhang, samtidigt som man undviker onödig datainsamling.

Det är viktigt att notera att denna identitetsmodell passar in i bredare integritetsregler som GDPR, genom att decentralisera kontrollen och öka transparensen.

Utmaningar kvarstår dock: nyckelhantering är komplex för genomsnittliga användare, återställningsalternativen är begränsade om inloggningsuppgifter förloras och interoperabilitet mellan identitetslösningar är fortfarande under utveckling. Att lösa dessa problem är avgörande för ett brett införande.

Web3 och begreppet digitalt ägande

En av Web3:s kärnförslag är att möjliggöra verkligt digitalt ägande. I Web2-miljöer äger plattformar det mesta digitala innehållet, data och konton, även om användare kan skapa eller interagera med dem. Till exempel finns inlägg på sociala medier, musik eller föremål i spelet tekniskt sett på centrala servrar som kontrolleras av företag.

Web3 förändrar detta genom att använda blockchain-baserade tokens. Dessa tokens etablerar verifierbart ägande av tillgångar – både utbytbara och icke-substituerbara – på decentraliserade register. Viktiga typer inkluderar:

• Kryptovalutor: Digitala pengar (som Bitcoin eller Ethereum) som användare helt kontrollerar utan mellanhänder.
• Icke-fungibla tokens (NFT): Unika digitala representationer av föremål som konst, domännamn eller samlarobjekt, vilket möjliggör bevis på originalitet och ägande.
• Tokeniserade rättigheter: Åtkomsträttigheter, licenser eller till och med rösträtt i communities (via styrningstokens) beviljas genom smarta kontrakt.

Dessa tillgångar finns i en användares digitala plånbok och kan överföras eller handlas via peer-to-peer-protokoll, vilket kringgår behovet av centrala marknadsplatsvakter.

Till exempel kan en musiker distribuera musik direkt till lyssnare som NFT, och behålla intäkter och kontakt med en publik utan skivbolag eller streamingmellanhänder. På liknande sätt kan spelare tjäna, sälja eller handla med föremål i spelet som behåller verkligt värde.

Smarta kontrakt – självexekverande kod på blockkedjor – gör detta möjligt utan tillstånd från en central enhet. En konstnär skulle kunna bädda in royalties för återförsäljning i själva NFT:en, vilket säkerställer återkommande betalningar över sekundärförsäljning.

Denna möjlighet att bevisa ägande sträcker sig bortom konst och finans. Överväg dessa tillämpningar:

• Domännamn: Decentraliserade domäner (t.ex. .eth) kan inte beslagtas eller censureras av traditionella registrarer.
• Leveranskedjor: Spåra varors ursprung via tokeniserade register.
• Fastigheter: Tokeniserade fastighetsinnehav utforskas som ett sätt för fraktionerat ägande.

Den nuvarande marknaden är dock inte utan risker. Bedrägerier, spekulationer och volatila tillgångspriser belyser omognaden i många Web3-miljöer. Även reglering är i förändring då beslutsfattare överväger hur man ska balansera innovation med konsumentskydd.

Principen om användarkontrollerat ägande är dock fortfarande en viktig skillnad från tidigare webbarkitekturer.